Farväl
Jaha, så var det 2015 då. Jag har ingen direkt kommentar om det. Hitills är det precis som 2014 förutom en liten detalj som jag tänkte prata om senare. Just nu tänkte jag prata om något annat.
Igår fick jag veta av min psykolog att han i vår ska börja jobba någon annanstans.
"Hur... känns det?" frågade han.
"Jag är inte så jätteförvånad." svarade jag. "Det känns lite jobbigt..." fortsatte jag medan tårarna började rinna.
"Hur... känns det?" frågade han.
"Jag är inte så jätteförvånad." svarade jag. "Det känns lite jobbigt..." fortsatte jag medan tårarna började rinna.
Han är den psykolog som jag har träffat längst. Sammanlagt har jag nog träffat honom i två år. Om inte lite mer. Han vet så mycket om mig. Han har sett mina tårar, han har lyssnat på mina minnen och tankar. Och snart måste vi säga farväl. Jag är verkligen inte duktig på att ta farväl. Jag får en sådan separationsångest, om man nu kan kalla det för det. Dessutom tycker jag att kramar är så obehagliga. För kramas gör man ju när man tar farväl av någon.
Jag tänkte att jag vill ge honom en gåva. Inte en jäkla chokladask, utan någonting mer personligt. Jag tänkte att jag, som gillar att fota, ska ge honom en bild som jag har tagit. VAD den ska föreställa har jag ingen aning om men jag har en idé om vad temat ska vara. Jag tänkte att temat ska vara Glädje. Tycker att det passar bra med tanke på hans yrke. Nu är problemet: VAD FAN SKA JAG FOTA?!
Kom gärna med förslag.