Sorgsna lakan, sorgsen sol
Ligger i sängen och lyssnar på Rikard Wolff. Det är bara han, jag, mörkret och ensamheten. Vad tänker jag på? Det motsatta könet, så klart. Har ganska nyligen fått veta (jag stalkade hans facebook) att mitt gamla ragg ska flytta tillbaka till staden där jag bor. Den tanken gör mig både upprymd och jäkligt nervös. Jag är rädd att jag ska stöta på honom på stan. Gör jag det får jag panik. Jag vill inte... att han ska tycka att jag är fulare än sist han såg mig. Tvivlar på att han ens kommer ihåg mig. Ändå... jag är nervös. Jag är rädd.
Jag tyckte faktiskt om honom. Han var snäll, rolig, mysig och var as bra i sängen. Ibland låter jag mig fantisera om hur det skulle vara om vi var ihop. Oftast förbjuder jag mig själv att ens tänka tanken. Jag ska inte vara med någon... jag ska vara ensam.
Tiden är kort, tiden är ful
Det är den som alltid bedrar oss
Ett andetag, sen var det slut
När sommaren övergav oss
Fast vi möttes alldeles nyss
är det redan dags att resa
Fast vi möttes alldeles nyss
möts vi i en sista kyss
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Sorgsna lakan, sorgsen sol
Sorgsen skugga faller över golvet
och dina sorgsna skor
Men aldrig har du nånsin varit vackrare än då
när du stod kvar i dörren och jag gick därifrån